Vecka 2

SkrivDagBok;

Vecka 2

19/9

Sitter på flygplanet och försöker skriva.

Går inget bra. Vill prata med Emilia och paret bredvid mig.

Han är halvgrek, precis som jag.

Hans pappa var inte heller arbetskraftsinvandrare – precis som min inte var det.

Hans mamma är också svensk, precis som min.

Så många paralleller i ett mellanförskap som annars känns alltför ensamt.

Emilia är vacker i sitt guldlånga hår, som jag fascinerades av redan på gymnasiet.

Min fina vän.

Som jobbar alldeles för hårt med sin egen advokatfirma, som är mamma till tre.

Har aldrig förstått hur hon orkar.

Orkar hon? Jag ska ta reda på det nu.

20/9

Har skrivit om några kapitel om mitt liv.

Kastas tillbaka. Hann ej mer p.g.a. bröllop.

Men mitt vigseltal var uppskattat.

Så vackert att få hålla en vigselceremoni, tala och förbereda sig med brudparet och försöka tolka och affirmera deras dröm om kärlek och gemenskap.

Det gör jag gärna om.

21/9

Idag tar jag mig tid att skriva i borgen.

Emilia skjutsar Jakob till flyget, övriga ligger vid poolen.

Poolparty. ”Tänk Ibiza möter Mykonos”, sa någon.

Jag möter medeltid och munken i mig på det vackra rummet med storslagen utsikt över Umbrien.

Här har människor suttit och tänkt, bett, skrivit och läst i hundratals år.

Jag är hedrad.

Över mig hänger tavlor med texter ur gamla klassiker.

På sängbordet ligger tegelstenen av George Eliot.

Jag skriver, och jag känner mig ömsom som en urvriden trasa (kan även vara allt festande) och lite kunglig.

Men mest som något däremellan.

22/9

Jag går upp tidigt och tar en sista simtur i poolen medan solen går upp över bergen.

Skriver innan Emilia vaknar, sedan hör jag henne styrketräna i rummet bredvid.

Vi ska snart gå ner till frukosten och sedan ta bilen till ett kaotiskt Florens.

Jag är redan nervös – men Emilia kan köra.

Jag önskar att jag kunde köra en hyrbil på vindlande italienska bergsvägar och i ett kaotiskt Florens.

Men det är tur att jag har Emilia.

Jag skriver på flygplatsen, på mobilen, på ett café på Piazza Republica, i kön till gaten och på flyget innan jag däckar och tycker att jag inte skrivit hälften av vad jag föresatte mig.

Varför blev det så här?

Hela dagen bara försvann.

Men jag levde den till fullo. Tror jag?

23/9

Jag skriver. Skriver fastän jag känner mig oinspirerad. Skriver enligt plan – tre timmar idag.

Fokuserar på dramaturgi, brainstorming och att strukturera in gamla texter och anpassa dem till det nya.

Att skriva i tredje person utifrån en social plats.

”Rörig”, tyckte en författare som läste igenom min text.

Mitt hjärta på ett papper. Rörigt.

Det dröjde flera månader innan jag kunde skriva igen.

Denna gång ska det inte bli rörigt.

Mitt hjärta ska vara tight och strukturerat.

Mitt papper ska vara ett under av ordning.

Mitt liv helt fläckfritt.

(Not.)

24/9

Jag går till min vackra sons café mitt på Götgatsbacken och han får en lång kram eftersom vi inte setts på veckor.

Tar en kaffe och en kardemummabulle och sätter mig och skriver medan han hejar, säljer, plockar och gör kaffe.

Han är duktig och omtyckt.

Jag slappnar av. Myser! Skriver.

25/9

Skriver på tåget till Bokmässan.

Går runt, runt och känner mig litterär.

Denna vidunderliga marknad där allt och alla ryms.

Luften är platt och inte en stråle solljus slipper in.

Är det en klubb vi befinner oss på?

En dagklubb.

Alla fina, några VIP.

De flesta boknördar av rang.

Såna som du, såna som jag.

Varken mer eller mindre.