SÖNDAGSTANKEN – Änglar ibland oss

Jag har aldrig sett en ängel. I alla fall inte vad jag vet.

En kyrkomusiker skulle öva i Allhelgonakyrkan i Stockholm en sen kväll. När hon kom in stod plötsligt en man längst fram i kyrkan, med långt lockigt hår och klädd helt i vitt. Hon blev så överrumplad att hon tappade notböckerna i golvet. Ett ögonblick hann hon tänka: Är det en ängel? Eller kanske Jesus själv?

Det visade sig vara Örjan från Örebro. Han var där för att öva eurytmi, en sorts rörelsekonst, och den vita dräkten hörde till.

Så kan det gå med änglar.

Ändå tycker jag om tanken på dem. Ordet ängel betyder budbärare. Och ibland kommer en människa in i våra liv med precis det budskap vi behöver: Du är inte ensam. Jag ser dig. Jag stannar en stund.

Vi vet hur mycket ett möte kan betyda. Ett hårt ord kan följa oss i åratal. Men det kan också vänligheten från någon som kanske aldrig fick veta vad den betydde.

Den som ringde när alla andra hade slutat fråga. Den som dukade fram en tallrik till. Den som orkade lyssna på samma sorg en gång till, utan att tycka att det var dags att gå vidare.

Sådana människor har många av oss mött. Kanske har vi också fått vara en sådan människa för någon annan.

Det finns en gammal tanke om att den som öppnar sin dörr kan få änglar till gäster utan att veta om det. Jag tycker om den påminnelsen. Vi vet så lite om varandra. Den vi går förbi kan ha något att ge oss. Den som verkar klara sig själv kan behöva oss mer än vi anar.

I en orolig värld kan ett telefonsamtal eller en extra tallrik kännas futtigt. Men för den som sitter ensam är skillnaden högst verklig.

Vi behöver inte ha ordning på hela vårt eget liv för att göra plats för någon annan. Ibland räcker det att säga: Kom, sätt dig här.

Tänk om änglar inte bara är ett metafysiskt väsen utan människor av kött och blod. Vem vet, nästa gång är det kanske Örjan från Örebro.

Veckans fråga: Har du mött en ängel?

God bless Olle