Vecka 5

Vecka 5

Bara en massa dikter. Men diktande får räknas till att skriva. Projektet #endiktomdan sammanfaller med denna #Skrivdagbok. Allt handlar om att behålla sitt sans i en sinnessjuk värld.

Dikterna räddar mig. Dikterna är ologiska, banala, fula, dubbeltydiga, ibland vackra, fulla av felaktigheter, unika och fullkomligt livsavgörande. Dikterna är som du och jag.

Befriande och omvälvande att skita i allt tyckande, tänkande och dömande. Att bara få försöka uttrycka en känsla, en sinnesstämning, något underliggande utan bakomliggande syfte. (Såklart att jag vill ha medlidande, medkännande, medhåll men det är inte därför jag skriver utan för att inte bli fullkomligt galen av sorg, oro och ilska – eller kärlek.)

Dikterna är allt det som bultar och skaver, som jag ännu inte har ord på.

Alla borde skriva dikter.

Dikterna skulle kunna gör oss hela.

TORSDAG 10/10

SOM HON

Vi springer tillsammans

i morgonnatten

varsin resväska

såsom hon gjorde med mig

gör jag

men en annan destination

i sikte, hoppet detsamma

målet kärlek ännu mera kärlek

Vi springer tillsammans

mot livet

inte ifrån

säger jag

menar jag

vill jag

Du visar hur du packar din väska

varje fack rymmer något viktigt

Du har med boken

som din moster rekommenderat

jag måste läsa den

sa hon, jag hade älskat den

när jag var som du

sa hon

FREDAG 11/10

ALLA SEKUNDER MED DIG

hur kunde jag inte

förstå den där dagen

på stigen

i sliten hoodie och tofflor

som gått sönder framme vid tårna

att det var den bästa sekunden i mitt liv

för du såg på mig

med kärlek

HAN

Varje bild

ett ögonblick

att dö för

jag skulle kunna dö

för varje sekund

med honom

följa med

på fotbollsmatcher

hålla hans hand

stryka hans panna

fastän han inte gillar

när jag smeker hans hår

medan han somnar

när han drar i mitt

varje sekund

med honom räknas

LÖRDAG 12/10

Ingenting

utom

solsveda

halsbränna

fotblåsor

SÖNDAG 13/10

SKILLNADEN

Ikeamattan under mina fötter

varm och mjuk

mina jeans utvalda

grekisk design

Jag klagar på myggorna och madrassen

men vaknar till doften av nyskummat kaffe och rösten av en bror;

strejk på förskolan och

dottern som vägrar dagens karatelek

farmor är snart nittiosju

sitter vid bordet

med Baileys

en kopp kaffe

superlång cigarett

sinnet stadigt

som om tiden stått stilla och just nu lutar sig mot henne

inte tvärtom

De vaknar till inget

deras mattor jordgolv

kläderna någon annans bortvalda

deras drömmar trasiga trådar i ingenting

de vet inte

hur världen doftar längre

om den finns

för dom

skillnaden

hur liten den ser ut på håll

hur stor den kan kännas inuti

hur ett barns värld kan avgöras av en farmors

födelse

MÅNDAG 14/10

POLITIK

Det kallas politik

när det är vuxenmobbning

på hög nivå

samma spel

samma blickar

samma korridorer

det kallas politik

när den som kan fälla flest

kränkningar utan att åka fast vinner

det kallas politik

när de tävlar

om vem som kan slå hårdast

utan att lämna blåmärken

det kallas politik

när allt handlar om ord

ord

allt handlar om ord

det kallas politik

när det är krig

TISDAG 15/10

NÄR VI ÄNDÅ HÅLLER PÅ

Förbjud alla kvinnor

som skyler sig

istället för hatet, hotet

våldet

Förbjud hennes stolthet

och tro

Hon ska inte tro nåt

Förbjud hennes längtan

istället för rädslan för

Den som inte är du

Kanske borde vi

När vi ändå håller på

förbjuda tomheten som lär oss

hur kroppar ska se ut

för att älskas

dissekteras

besprutas

Förbjud hungern

efter att duga tills vi dör

Inför ett tillstånd

där vi kan ansöka

om att få leva

säg frihet

och mena kontroll

ONSDAG 16/10

KROPPAR VARMA

Kroppar

varma

allt som behövs

huden söker hud

pulsen svarar

mellan andetag

ett språk utan namn

fingrar följer linjer

ett minne av liv

innan tanken

innan rädslan

allt blir stilla

ögon öppna

världen tystnar

allt som finns

är kroppar

varma

allt som behövs