Vecka 6

Skrivdagbok vecka 6. Det blev väldigt mycket Gud! Och lite mänskligt, kroppsligt gudalikt...

17/10

JAG

Gud

låt mig få skriva ner min berättelse om dig

inte den som står i böckerna

utan den jag bar i kroppen

den som började

innan

Gud

du vet hur det var

när jag gömde mig

vågor gick höga

du vet hur vi alla överlever

på något sätt

bygger murar och kallar det

att växa upp

jag springer fortfarande

genom ett rum utan nödutgång

jag i mig lever, överlever

världar som glömt hur man lyssnar

äter mina känslor till frukost

sväljer minnen till lunch

ler inför kvällsmålet

och kallar det superstyrka

Gud

låt mig få skriva om det där

om hur vuxna lever

som barn

utan mening

låt mig få drömma

om det jag som aldrig fick finnas

men som börjar nu

18/10

SORG

Jag bar ljuset

i fickan

hela dagen

som en sten

jag inte vågade släppa

Gud

du såg det

hur jag räknade timmarna

innan mörkret

skulle komma tillbaka

Jag låg vaken länge

med handen över bröstet

och visste

att det fortfarande slog

att jag fortfarande fanns

trots allt

som försökt tysta mig

Låt mig vila

i det enkla nu

i andetagen

som inte kräver någonting

merav mig

än att stanna kvar

19/10

TYSTNAD

Jag sitter vid bordet

med tystnaden

mitt emot

Den har din röst

din blick

det du aldrig sa

Gudär det så här

vi lär oss

att hålla ihop?

Genom att sitta kvar

även när alltskaver?

Jag skriver ditt namn

i luften

det försvinner direkt

Men du är kvar

i mina leder

i min hals

i mina stegs

om går långsamt

nu

när jag äntligen

tillåter mig

att inte springa

20/10

HÖST

Jag vaknar

på sidan

som alltid

mot världen

som alltid

Andas

en gång

till

och låser upp kroppen

bit för bit

Gud

hjälp mig börja om

utan att glömma

hjälp mig minnas

utan att gå sönder

Det är bara en ny dag

men jag räknar den

som en sorts födelse

ett nytt försök

att leva

mer sant

än igår

Jag går ut

i kylan

låter den bita mig

bara lite

så att jag känner

att jag fortfarande

hör hit

21/10

MELLAN OSS

Dina ord

mellan mina lår

din andedräkt mot mitt

hjärta

Min hand om dina tankar

den stilla rörelsen

Ett fönster som står öppet

vinden genom rummet

alla tankar tänkta

alla vägar som har gåtts

Din puls mot min hals

om och om

Gryningen tvekar

vi vet inte längre

om det är du eller jag

som håller fast

och släpper tag

En natt som blir morgon

mellan oss

22/10

SLOW

Idag rör sig allt långsamt

som om tiden själv

inte vill väcka mig

Gud

är det så här läkningen ser ut

halva dagar

halva andetag

halva meningar

som ändå räcker?

Jag går genom lägenheten

med strumpor som halkar

över trägolvet

och kroppen känns

lite mindre tung

än igår

Jag vet inte varför

men jag tackar dig

för det lilla

för varje centimeter

av lätthet

som inte fanns innan

23/10

VEM ÄR DU

Jag sitter vid fönstret

ser människor passera

som om världen fortsätter

utan att fråga

hur jag mår

Gud

lär mig att röra mig

lika mjukt som de

utan att förställa mig

utan att gömma

det som fortfarande brinner

i bröstet

Jag dricker kaffe

för långsamt

låter värmen stanna

lite längre än nödvändigt

Och i den värmen

finns något nytt

något som liknar ett namn

en början en röst som äntligen vill tala