Dollyologi

Idag minns jag och resten av världen Dolly och jag lyssnar på 9 to 5 – hennes låt om arbetslivet som tuggar i sig våra dagar medan vi försöker pressa in själva livet på kvällar, helger och semesterveckor.

Den här hösten försöker jag göra tvärtom. Jag har gått ner i arbetstid för att få plats för sådant som får mig att känna mig levande och just denna lediga torsdag ställer jag följande fem frågor till mig själv:

Vad vill jag uppleva?

Vem vill jag vara nära?

Vad är viktigast att arbeta med?

Vad kan jag säga nej till?

Var finns glädjen?

Mina svar visar sig vara enkla: familjen. Skapande och skrivande. Nära samtal. Närvaro, sinnlighet och andlighet.

Sedan gör jag det enda rimliga och går ner i ett Dolly-hål på Youtube. Och herregud, vilka intervjuer. Världsartisten tvingas gång på gång försvara sitt utseende, sitt äktenskap, sin kropp, sina karriärval och sin rätt att helt enkelt vara den hon är. Trots att det var just därför så många älskade henne. Hon som lyckades äga sina mänskliga paradoxer: Fattig flicka från Tennessee och stenhård affärskvinna. Bibel och lösögonfransar. Paljetter, sex appeal, humor, generositet och en närmast provocerande förmåga att inte skämmas för sig själv.

Dollys teologi vill jag sno rakt av. Mer stolthet och mndre 9 to 5. Mer space – i alla bemärkelser – för mig själv och andra och färre möten om möten. Mer plats för sex, skapande, skratt och bön. Stegen handlar trots allt inte om att hinna mer - inte sant? Utan snarare om att inse vad man vill göra med sin tid. Så. Vad skulle du fylla din höst med om du fick vara den du egentligen är?