Allhelgona är en både vacker och smärtsam högtid. Vi tänder ljus för dem vi saknar och stannar till vid en anhörigs grav. Kommer ihåg hur han eller hon skrattade och längtar efter att få pratas vid igen.

Är världen ond eller god? Den är vacker och den kan vara fruktansvärd. Vi ser det i stjärnhimlen och i kärleken till ett barn, men också i krig i en jord som utarmas och i hur människor behandlar varandra. Det vackra kan vissna. Jesus ska inte knäcka det brutna strået. Det är en stillsam bild av omsorg tycker jag, att inte göra den som redan är utsatt ännu mer illa, inte släcka den låga som fortfarande brinner. När jag försöker förstå vem Gud är ser jag på Jesus och när jag s

Vi vill gärna att människor ska utvecklas. Men helst så att vi fortfarande känner igen dem. Olles söndagstanke om att hitta sin egen röst och få höra ihop utan att bli likadana.

Jag har så lätt att jämföra mig med andra och tänka på vad jag saknar och längtar efter, i stället för att vara glad och se allt det fantastiska som finns i mitt liv. Jag behöver verkligen öva mig i tacksamhet för ju bättre jag har det desto mer tar jag det för givet. Ibland krävs det så lite för att våra ögon ska öppnas och vi ska se vad som egentligen är värt någonting; och vad som bara är jagande efter vind. Måste vi verkligen tappa fotfästet eller förlora något vi älskar

Jag har aldrig sett en ängel. I alla fall inte vad jag vet. En kyrkomusiker skulle öva i Allhelgonakyrkan i Stockholm en sen kväll. När hon kom in stod plötsligt en man längst fram i kyrkan, med långt lockigt hår och klädd helt i vitt. Hon blev så överrumplad att hon tappade notböckerna i golvet. Ett ögonblick hann hon tänka: Är det en ängel? Eller kanske Jesus själv? Det visade sig vara Örjan från Örebro. Han var där för att öva eurytmi, en sorts rörelsekonst, och den vita d

Hela livet på några rader. Olle Carlsson delar tidlös poesi och veckans fråga: vad är det mest värdefulla du har?

Vi vill bli hundra. Frågan är bara vad vi ska med alla åren till… Vi tränar, mäter värden, äter vitaminer och hoppas hålla döden på avstånd. Och tack och lov för läkekonsten. Men jag undrar om vi inte är så upptagna av att inte dö att vi faktiskt glömmer att leva. Livet är ju ingen tävling där den som får flest födelsedagar vinner. Det går inte att förstå livet utan döden. De hör ihop, hur illa vi än tycker om arrangemanget. Det är därför en vanlig septembermorgon, en hand i

I dag går Sverige till val. Vi väljer inte bara parti utan vilken värld vi vill leva i. Dagens evangelium handlar också om ett val. Marta får jobbet gjort – hon fixar, ordnar och håller ihop allt. Maria sätter sig ner och lyssnar till Jesus. Medkänslans röst. Och Marta har ju en poäng, för någon måste duka och ta disken! Men Jesus är inte ett dugg imponerad av perfektion och prestation. Han frågar i stället: Vad är egentligen viktigast? Den frågan gäller både vid valurnan och

Det kostar att höra till. Ingen kyrka, förening, familj eller politisk rörelse tycker exakt som jag. Tack och lov. Vilken outhärdlig församling det skulle bli om alla var som jag! Under mitt långa liv som präst har jag ändå valt att stanna kvar i kyrkan. Inte för att jag alltid hållit med (det vet alla som känner mig att det har jag verkligen inte!) utan för att jag tror på gemenskapen. På att stanna kvar, bråka ibland, lyssna, kompromissa och försöka igen. Alternativet är ju

Människan är viktigare än systemet. Livet är viktigare än reglerna. En söndagstanke om vad som händer när ordning och struktur glömmer vem de finns till för.

Vad händer när vi värderar vårt liv – och vårt eget värde – efter det vi lyckas åstadkomma? Om prestation, värde och en Gud som inte delar ut betyg.

Hur mycket av det vi kallar vårt är egentligen vårt? En söndagstanke om gåvor, tacksamhet och att leva lite mindre som ägare och lite mer som mottagare.