Söndagstanken: Allt är gåvor

Augusti är en märklig månad. Fortfarande sommar men man anar redan hösten. Ljuset förändras. Kvällarna blir mörkare och snart stiger augustimånen över träden.

Jesus säger något annorlunda och befriande. Ingenting är egentligen vårt. Inte tiden. Inte barnen. Inte huset. Inte ens livet. Allt är gåvor.

Kan man äga en sådan gåva? Eller bara ta emot den med tacksamhet. Försöka förvalta gåvan så gott man kan…

Jag märker hur jag själv gärna håller hårt i det jag kallar mitt. Som om livet blev tryggare av ett hårdare grepp men konstigt nog verkar det vara precis tvärtom. Den som knyter handen blir mest rädd. Den som vågar öppna den får plats för både glädje och kärlek.

Augustimånen har förresten inget eget ljus, den lyser bara därför att den tar emot solens. Kanske är det också vår uppgift. Inte att lysa mest utan att låta den kärlek vi fått hitta vidare till någon annan.

Augusti är på många sätt förvaltningens månad. Våren handlar om att så. Sommaren om att växa. Men i augusti börjar vi se frukten av det som har anförtrotts oss. Vi kan inte längre bara drömma om vad som skulle kunna bli.

Nu får vi fråga:

Vad har vuxit

Vad har jag gjort av det liv jag fått

Min bön idag

Gud hjälp mig att hålla lite lösare i det jag tror är mitt och lite hårdare i din kärlek.

God bless! Olle